fredag 27 maj 2011

Dagens brädfodring i bilder


Här ser ni lite av spåren Erik lämnade igår. De kom fram för 
att vi var tvungna att bryta bort två brädor som spruckit.




Den stunden som Tord var i Fjugesta för att skriva under faderskapspapper fick vi springa 
upp och ner och såga och det tog en väldig tid. Tänk vad det underlättar när man är fler!



Utsikten var fin även denna dag, åtminstone när det slutat regna.



Erik sliter och jag tittar på, så ska det vara!



Här syns det tydligare vad jag försökte beskriva igår angående skarvningarna.



Före 11-kaffet såg det så här fint ut.


Det syns kanske inte men det är vinklat här för att vattnet ska droppa av och inte sätta sig i brädan.



Fix och trix runt fönstren - check.



Som synes är ställningen lite bristfälligt utrustad med ståplatser på 
vissa ställen vilket resulterar i att man ibland får improvisera. 


Ibland får man klämma sig in mellan väggen och ställningen.



Som här när det ska kapas lite extra.




Eller som här, där fogsvansen ska användas för att såga av 2 cm list.



Och så här blev slutresultatet idag!


Dagens smeknamn: spikmaskinen

Dagens förvåning: När jag går för att hämta hammaren i bilen ber Tord mig ta 
med vattenpasset och när jag ändå är där passar jag på att ta med mig även kobenet.
När jag kommer tillbaka frågar Erik Tord från andra våningen: 
- Sa du till henne att ta med kofoten? 
- Nej, men den kommer säkert till användning, svarar Tord.
- Jo, men det hade Albin aldrig tänk på!
- Nej det är sant, det hade han inte!

Albin är då en snickarlärling som varit med dem tidigare och jobbat och som ska 
komma även nu i sommar. Jag tog åt mig och var onekligen särdeles nöjd.


torsdag 26 maj 2011

Isolering och brädfodring

Vinden har mojnat och jag åker mot Lanna med Erik och Tord!
Efter en morgonkaffe i kojan med Mats som redan var på plats gick vi runt och kikade på brädfodringen som på vissa ställen skulle göras om. Ungefär 20% av brädorna på utbyggnaden som grabbarna gjorde förra sommaren hade spruckit. Några ytterst lite, inte ens synbart efter en rödmålning, men andra var spruckna hela vägen uppifrån och ner.

När leveransen från Rickards med isolering anlänt intog vi våra positioner på byggställningen. Jag körde på mitten. På de två nedersta raderna sattes 70-millimeterskivor och på resten, upp till nock, satte vi 45-millimeters. Fort gick det och sen på med vindpapp och häfta fast.




Nästa moment var att regla ovanpå de gamla reglarna för att skapa en luftspalt mellan isoleringen/vindpappen och brädorna. Vi la de vågräta reglarna mot de undre reglarnas nederkant och runt fönstren satte vi dem mot den inre kanten. Tord hade tidigare satt de övre fönsterblecken eftersom de ska sitta under brädorna.



Vi sågade till bitar efter att vi mätt hit och dit. När man kommer till taket och ska få till vinkeln kan man använda sig av sin tumstock. Vik ut den några hack men vik upp den första till ett V och passa den mot lutningen. Sedan är det bara att rita av vinkeln på brädan!
Vi spikade med 40-50 cm mellanrum så pass att de satt ordentligt.

Efter att vi passat in den första brädan och fått rätt vinkel följde ju alla samma gradantal så det var bara att  såga på och mäta in. När det var dags att skarva sågades brädorna i två olika längder. Nummer 1 så långt det gick innan brädan var slut, men förstås så att den gick att sätta i närmsta regel. Nummer 2 till regeln under. Sedan förborrade vi och limmade och petade på dem allteftersom.
Jag spikade tills handleden var ynklig men jag gjorde't rätt bra.





Vi spikade som små djur och mitt i allt säger Erik
- Är det den 26:e idag?
- Ja, vaddåför? undrar vi
Svar uteblev men sen såg jag att det stod 2011 05 26  Tord  Erik  Erika  på en av reglarna. En måste ju signera bygget! Haha



Ett tag tyckte Tord och jag att vi nog fick byta ut Erik mot mig för han hade jobbat med samma knut bra länge. Han fick sig en liten känga när Tord skickade upp mig med en gerad bräda med instruktionerna att förborra, limma och smälla fast den. Upp på stegen, borra, limma och smask på! Under samma tid hade Erik knappt hunnit vända sig om - succé! Haha


Dagens två största huvudbryn för Erik: 
knuten högst upp och så alla de där brädorna som sticker ut.






Här är fina bilder på en listig konstruktion:



Här syns det knappt vad den fyller för funktion men den högra, lodräta regeln sitter fast i den gamla panelen och den vågräta ligger intill nederkanten och i våg. Sedan sätter man fast den i andra änden och så använder man den som stöttepelare när brädorna ska på. Skitfinurligt om jag får säga det själv.

En annan sak som är bra att informera om är att brädorna är snedskurna nedtill vilket resulterar i en fin droppkant som förhindrar att vattnet stannar längst ner på brädan och sugs upp för att sedan orsaka förruttnelse.

Och så slog jag grabbarna i deras påhittade version av skitgubbe 2 gånger också, viktig info!
Under dagen har jag bland annat gått under smeknamnen: knytet, nippertippan och jäntan.
Vi har det bra vi på bygget, det är skoj och jag trivs, men nu är handleden trött må ni tro!

Utsikten från takvåningen:


onsdag 25 maj 2011

Kapsåg och plåtknäckare!

Ännu en dag on the road med Martin och L-G. Det visade sig att L-G inte bara är en hejare på fönster utan också är pappa till Sandra och Andreas Österman, världen är bra liten!

Vi åkte till Ormesta och den lilla sommarstugebaracken. Jag fick välja verktyg först och tog tigersågen. Bära bära. Täcka täcka.

Herrarna började med nedmonteringen. Haka av fönster, såga av mittenstolpen och de tjocka karmarna.
Jag dammsög. På med fönster nr 1 och kontrollera. Jag fick hålla på utsidan eftersom vi inte hade några sugkoppar med oss idag. Jag nämnde kanske inte häromdagen att man naturligtvis måste kolla så att det ser jämt ut på utsidan också. Och att glipan är lika stor mellan fönster och karm när man stänger det. Annars får man dra åt någon av skruvarna om det behövs.

Efter frukosten åkte Martin iväg och lämnade mig och L-G att montera det sista lilla fönstret själva. Jag drevade bort två rullar isolering på ett fönster och var seden assistent. Fönstret var litet och behändigt och satt som en smäck. Jag drevade lite till och när vi var klara fick vi ringa tillbaka Martin för att sedan fara till Woody. Här sågade jag kvartslist till utsidan och vi plockade på oss vad vi behövde innan vi tog 11-kaffet. Innan vi åkte fick jag också påminna mina kollegor om att vi faktiskt skulle ha med oss en släpkärra också och så blev jag presentad med 5 hinkar görsnygga väggfärger som skulle kastas. Jag sken som en sol när jag travade ut till bilen för att haka på släpkärran. Martin var säker på att jag stulit alltihop och det var därför jag såg så nöjd ut. Tss.
Än så länge måste jag säga att mitt lilla förråd av renoveringstillbehör ser trevligt ut och utsikterna för dess välmående är finfina!

Nåväl, tillbaka i Ormesta utlystes en fönsterbleckstävling med insatserna piroger/rabarberstänger. Jag som aldrig klippt i plåt förut kom på andra plats medan Martin kom näst sist.
När man ska klippa till och passa in ett fönsterbläck gör man så här:

Om man har ett färdigknäckt bleck:
 1.  Mät ut avståndet mellan höger och vänster kant. Ta av 5 mm.
 2.  Dra ett streck 15 mm in på plåten.
 3.  Markera den tilltänkta längden från 15 mm-strecket.
 4.  Dra ännu ett streck 15 mm bort från längdmarkeringen.
      Låt oss säga att blecket ska vara 1100 mm. Då bör det hela alltså vara 15 + 1100 + 15 mm.
 5.  Klipp av med en plåtsax vid den yttersta markeringen.
 6.  Klipp sedan snett, ca 2 cm ned på kortsidan, upp mot långsidan, ungefär till 15 mm-markeringen.
      På båda sidor.
 7.  Tryck till den knäckta innerkanten så att det går att vika kortisdan i en 90° vinkel.
 8.  Vik upp kortsidan vid strecket. Vik lite i taget för att det ska bli rakt.
 9.  Slå in innerkantshörnet, som på ett paket, så att den viker sig runt sitt hörn.
10. Gör likadant på andra sidan.
11. Kontrollera att blecket passar och justera eller kläm fast det i spåret på fönstrets undersida.
12. Skruva fast!
(Om det inte är förborrat, slå hål med en syll med 10 cm mellanrum)

Så här kan det se ut i bilder:


Efter detta mätes längden från bleckets innerkant upp till den övre regeln. För att slippa bryta av tumstocken rekommenderas en markering på 1 meterspunkten för att sedan mäta nedifrån och upp till strecket. Med de här två talar man i mm och mina kvartslister skulle sågas av på 1269 och 1265 mm.
Martin sågade vinklarna fel och längderna lite hit och dit. Vi vann alltså varsin gren i dagens fönsterrace kan man säga! Vi spikpistolade fast listerna och sedan lastade jag kärran alltmedan herrarna avslutade sina arbeten.

Runt 1400 lämnade vi Ormesta för att åka in till Hallsberg och titta på chefen och Mats som arbetade flitigt. Snart nog tyckte vi som inte mätte för morgondagens plåtsättning att vi likaväl kunde lasta av de gamla fönstren på grovsoptippen.
Efter glassplitter och kånkande och lite suktande efter fina gamla fönsterhakar for vi 200 meter bort till trä-berget. Här hittade jag en gammal trälåda som enligt den röda målningen på sidorna innehållit HAFVREMJÖL en gång i tiden. Jag gladdes en stund åt dess charm men vågade inte ta den med mig. Ett beslut som senare ifrågasattes av mina kollegor vilket nu fått mig att överväga en trip till Hallsbergs-tippen om lördagen. Vi ser!

Nåväl så var arbetsdagen slut och jag konstaterar att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar, som vår vän Karl-Bertil så väl uttrycker sig. Och nog har han rätt alltid.

tisdag 24 maj 2011

Fönsterfixarna

Idag skulle det påbörjade arbetet slutföras och vi for genom regn och blåst mot vårt mål.

Martin hade knäckt plåt på morgonkvisten med L-Gs hjälp och jag hade övervakat så att det gick rätt till.
Väl på plats satte Martin fast fönsterblecken och jag fick i uppgift att slå hål och skruva fast kalaset. Gick som en dans. 10 cm mellan varje skruv så satt de sen!
L-G satte list runt fönstren på insidan och när han var klar med det fick jag sätta ventilskydden högst upp.

Efter en mycket pedagogisk genomgång av uppsättning av persienn fick jag själv försöka. Jag började med att avsluta det Lars-Göran påbörjat och då genom att skruva fast magneten som håller fast allt nedtill på fel ställe. Göra om göra rätt och så på nästa fönster!

Hur man monterar en Elitpersienn på ett Elitfönster enligt L-G:

1. Packa upp delarna och trassla ut persiennen.
2. Tryck fast den mot kanten ovanför fönstret, centrera.
3. Sätt en skruv högst upp, in mot persiennen, på var sida.
4. Sätt en skruv längst ner mot böjen, på var sida.
5. Klicka fast plastlocken så man slipper se det.
6. Passa in justeringspinnen mot den korta delen som sitter fast i persiennen och dra över plasthöljet.
7. Passa in hållaren för justeringspinnen. Den får inte vara för spänd eller för böjd. Skruva fast på mitten.
8. Markera 45 mm under pinnens slut, för snörlindarplupp nr 1. Den ska sitta ca 30 mm under pinnen. Skruva fast den med skruvhålet nedåt.
9. Mät 30 mm upp från skarven mot längstgående planka nedtill och markera mitten. Använd den längre skruven för att skruva fast den rundare snörkroken som ser ut som en dörrknopp.
10. Kontrollera att snöret inte snott sig och att det är jämnlångt. Trä på plastkonen och gör en dubbelknut så långt ut som möjligt.
11. Mät 30 mm från fönstrets inre kant, inåt mot mitten. Men skruven ska sitta på den lodräta sidan, inte den vågräta.
Se till att det blir i rätt planka, den närmast fönstret och inte den nedanför handtaget!
12. Testkör.

Så ska det se ut om man gör det rätt!

Så har jag också lärt mig att det står på skruvlådorna vilken bits man ska ha. PH1, PH2 och PHz är stjärnskruvmejslarna med 4 taggar. PHz är lite mer avancerad och har små uppochnedvända v-formationer inemellan de stora topparna. Eller var det PH? Asch.
6-stjärniga skruvtoppar börjar dock bli allt vanligare, vilket är bättre om man ska tro L-G, för att de har bättre hållbarhet.

Efter att vi monterat en ful vikdörr och jag smaskat i lite i några lister och dragit i lite skruv som herrarna sedan fick dra ur för att de råkat låsa dörren och inte fick upp den, åkte vi till Hallsberg där vi åt våra matlådor.
Sedan lastade vi några fönster och for till Ormesta och lämnade av dem vid en barackliknande sommarstuga. Där blev jag nästan vält av en grand danion och fick dra ur skruv och lossa fönstren från virket de var förtöjda i. Sanslösa mängder skruv användes och jag drog glatt ur allt jag kunde för att sedan placera dem i asken där de brukade lägga dem. Det var nog ett par hundra i den och jag fick allihop! Perfekt när man ska sätta gips tydligen - fina förmåner på det här jobbet.

Martin avslutade dagen med att tillkännage sin bestämda åsikt om mitt ickeexisterande kaffe- och snusintag. Jag var tvungen att lära mig. Så lät det. Pts.

måndag 23 maj 2011

PS.

Och så lärde jag mig att när det står 10.13 på fönstret så är det måtten i dm.
Första talet är bredden och det andra således höjden.
Men trots att det står att det är tio dm så är det alltid 2 cm mindre.
Detta för att man när man bygger hus gör öppningen på precis 1m
(om det är den stl man vill ha) och då ska det förstås finnas lite marginaler.

Och så lite kuriosa: i huset mittemot Ruths bodde herr och fru Hjalmarsson och nytillskottet Kotten.

Att dreva ett fönster

5:45 steg jag tappert upp ur min säng, smaskade i mig en ovanligt ordentlig frukost och begav mig.
Efter en samling i fikarummet fick jag glida med grabbarna i den silvriga bilen till Woody i Hallsberg.
Här lastade vi 4 fönster och en vikdörr som, likt oss själva, skulle till Ruth i Brunnsgärdet.

När vi plockat på oss det vi behövde och jag fått ytterligare lite utrustning och varm choklad skulle vi bege oss. Men så kom Gilbert, mannen som kränger fönstren med den tillhörande monteringen som vi utför, och ville brainstorma kring hur han skulle kunna få ett äldre par att trots allt köpa hans fönster.
Grovis som jag är kastade jag sedan upp rullen med täckplast på armen och sedan var vi på väg.

Hos Ruth hann vi bara täcka golvet och påbörja demonteringen av fönsterluckorna så var det dags för frukost. Martin åt sin varmrätt redan här medan jag och Lars-Göran tyckte att macka funkade bättre kl 9 på förmiddagen.

Så påbörjade vi äntligen nedmonteringen av fönster nr 1. Vilket gick ut på att en bra tigersåg malde ner allt eventuellt motstånd och herrarna lyfte med hjälp av stora sugproppar ner fönstret.
Ut med det gamla in med det nya!

Jag sattes på att skava av fogskum allt medan herrarna förberedde fönstret. Nu var jag inte lika rutinerad som mina kollegor så det gick inte fullt så fort som när de tog över men jag kom ju åtminstone en bit på vägen.

Nåväl, här börjar min betraktelsefas. Fönstret petas i, en står på utsidan och håller och en på insidan.
När fönstret så sitter på plats ska det naturligtvis vara i våg överallt. Detta avhjälpes med milda knackningar och klossar undertill. Naturligtivs behöver man också staga fast fönstret innan man drar fast det. Detta görs i övre kant med hjälp av kilar. Sedan väger man av det igen. När det sedan ser så klockrent ut som det går borras hålet i betongen, med det förborrade hålet i fönsterramen till hjälp.

Sedan är det dags för den stora skruven med en plugg på toppen. Detta för att vi arbetade i lättbetong idag. Tre på var sida sätts i, två längre skruvar nedtill och en kortare högst upp eftersom karmen är tunnare där. Allt eftersom man skruvar i dem får man kontrollera att det inte drar iväg och blir snett någonstans.
Jag var förste dammsugarassistent och höll rent från damm och spån.

När fönstret satt på plats kunde man använda sig av skarven mellan de två längsgående listerna i nederdelen av karmen tillsammans med fönstrets kant för att se att det inte hade dragit sig åt något håll. Det vill säga; fönstrets nederkant skulle gå jämnsmed skarven hela vägen. Finurligt.

Efter att vi säkerställt fönstrets korrekta montering var det dags att dreva och det är alltså här jag kommer in. Drev är en tunn isolering på rulle som med en spatel, eller som i vårt fall en lite tunnare vinkelhake, petas in i alla glipor runtom fönstren.

Ungefär så här såg det ut. Fast med mindre skägg.




11-kaffet avnjöts med varsin hemköpt skumraket och sedan åter till arbetet. Herrarna sliter ur och smackar i fönster och jag drevar, skruvar loss fönsterluckor och håller dammsugarmunstycket tätt intill borrmaskinen.

När så även lunchen avnjutits fick jag sätta min första skruv och som den satt sen!

Redan 14:30 hade vi packat färdigt och var tvungna att kasta oss iväg. Detta efter att jag och Martin lastat de fyra gamla fönstren och surrat dem på kärran, eftersom Erik skulle presentas med dem. Notera här att jag utan större ansträngning hävde upp fönstren med min kompanjon. Jag är nöjd.

Nåväl, efter en dag fylld av kaffe, bilfarande och fönster landade vi där vi startade strax efter 16.


Hemma igen skulle jag glad i hågen prova mina nya arbetsbyxor, tjusiga som bara den med tryck och allt på! Men tji fick jag, storlek 36 gick inte på mig alls och glädjen blev kortvarig. Förstås bara för att de redan hunnit trycka på byxorna men det kan ju ingen doktor hjälpa. Vi får se vad vi kan göra åt det imorgon!