Efter en samling i fikarummet fick jag glida med grabbarna i den silvriga bilen till Woody i Hallsberg.
Här lastade vi 4 fönster och en vikdörr som, likt oss själva, skulle till Ruth i Brunnsgärdet.
När vi plockat på oss det vi behövde och jag fått ytterligare lite utrustning och varm choklad skulle vi bege oss. Men så kom Gilbert, mannen som kränger fönstren med den tillhörande monteringen som vi utför, och ville brainstorma kring hur han skulle kunna få ett äldre par att trots allt köpa hans fönster.
Grovis som jag är kastade jag sedan upp rullen med täckplast på armen och sedan var vi på väg.
Hos Ruth hann vi bara täcka golvet och påbörja demonteringen av fönsterluckorna så var det dags för frukost. Martin åt sin varmrätt redan här medan jag och Lars-Göran tyckte att macka funkade bättre kl 9 på förmiddagen.
Så påbörjade vi äntligen nedmonteringen av fönster nr 1. Vilket gick ut på att en bra tigersåg malde ner allt eventuellt motstånd och herrarna lyfte med hjälp av stora sugproppar ner fönstret.
Ut med det gamla in med det nya!
Jag sattes på att skava av fogskum allt medan herrarna förberedde fönstret. Nu var jag inte lika rutinerad som mina kollegor så det gick inte fullt så fort som när de tog över men jag kom ju åtminstone en bit på vägen.
Nåväl, här börjar min betraktelsefas. Fönstret petas i, en står på utsidan och håller och en på insidan.
När fönstret så sitter på plats ska det naturligtvis vara i våg överallt. Detta avhjälpes med milda knackningar och klossar undertill. Naturligtivs behöver man också staga fast fönstret innan man drar fast det. Detta görs i övre kant med hjälp av kilar. Sedan väger man av det igen. När det sedan ser så klockrent ut som det går borras hålet i betongen, med det förborrade hålet i fönsterramen till hjälp.
Sedan är det dags för den stora skruven med en plugg på toppen. Detta för att vi arbetade i lättbetong idag. Tre på var sida sätts i, två längre skruvar nedtill och en kortare högst upp eftersom karmen är tunnare där. Allt eftersom man skruvar i dem får man kontrollera att det inte drar iväg och blir snett någonstans.
Jag var förste dammsugarassistent och höll rent från damm och spån.
När fönstret satt på plats kunde man använda sig av skarven mellan de två längsgående listerna i nederdelen av karmen tillsammans med fönstrets kant för att se att det inte hade dragit sig åt något håll. Det vill säga; fönstrets nederkant skulle gå jämnsmed skarven hela vägen. Finurligt.
Efter att vi säkerställt fönstrets korrekta montering var det dags att dreva och det är alltså här jag kommer in. Drev är en tunn isolering på rulle som med en spatel, eller som i vårt fall en lite tunnare vinkelhake, petas in i alla glipor runtom fönstren.
Ungefär så här såg det ut. Fast med mindre skägg.
11-kaffet avnjöts med varsin hemköpt skumraket och sedan åter till arbetet. Herrarna sliter ur och smackar i fönster och jag drevar, skruvar loss fönsterluckor och håller dammsugarmunstycket tätt intill borrmaskinen.
När så även lunchen avnjutits fick jag sätta min första skruv och som den satt sen!
Redan 14:30 hade vi packat färdigt och var tvungna att kasta oss iväg. Detta efter att jag och Martin lastat de fyra gamla fönstren och surrat dem på kärran, eftersom Erik skulle presentas med dem. Notera här att jag utan större ansträngning hävde upp fönstren med min kompanjon. Jag är nöjd.
Nåväl, efter en dag fylld av kaffe, bilfarande och fönster landade vi där vi startade strax efter 16.
Hemma igen skulle jag glad i hågen prova mina nya arbetsbyxor, tjusiga som bara den med tryck och allt på! Men tji fick jag, storlek 36 gick inte på mig alls och glädjen blev kortvarig. Förstås bara för att de redan hunnit trycka på byxorna men det kan ju ingen doktor hjälpa. Vi får se vad vi kan göra åt det imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar